Nyhet från framtiden; APB stämmer Posten

Antipiratbyrån stämmer Kungliga Postverket för medhjälp till piratkopiering.

APB har i dagarna lämnat in en stämningsansökan mot Posten eftersom de, enligt APB:s mening bidrar till illegal fildelning. I ett pressmeddelande kan vi läsa;

”Posten har under lång tid blundat för att deras kunder nyttjar tjänsten till att skicka upphovsrättsskyddat material mellan sig. Man har en prissättning som uppenbart är avsedd att öka företagets inkomst i förhållande till hur mycket deras kunder skickar. Man har även en organisation som inbjuder till att skicka mycket stora mängder post och dessutom ger man rabatt till de som skickar mest. Vi kommer begära ut namn och adress på de av Postens kunder som kan misstänkas syssla med att skicka eller mottaga illegalt material. Posten har hittills, på ett fegt sätt, gömt sig bakom sådant som ”brevhemlighet” och liknande men de senaste fallen i tingsrätten visar att skyddet för vår ekonomiska modell väger tyngre än sådana regler. Det är postens ansvar att kontrollera vad deras kunder skickar i försändelser och att ge oss tillgång till den informationen. Att hävda att det skulle ta för mycket resurser att läsa igenom allt som skrivs, för att komma åt de som t.ex. skickar sångtexter, är bara en dålig ursäkt för att komma undan sitt ansvar. Vi kommer begära att misstänkta kunder blockeras från att kunna skicka eller ta emot post tills vi är klara med våra civilrättsliga processer och i de fall vi vinner kommer vi, förutom skadstånd, även kräva att deras adresser stängs av för all form av brev eller pakethantering under lång tid.
Postens agerande har under många år skyddat och underlättat, för såväl fildelare som pedofiler, rasister, terrorister och andra samhällsfientliga element, att bedriva sin illegala verksamhet. Detta måste upphöra –NU!”

Tingsrätten har ännu inte tagit sitt beslut om åtal men en initierad källa säger ”det är rättsväsendets ansvar att beivra all form av piratkopiering oavsett vilken distributionsform som nyttjas. I detta fallet torde det bli lätt eftersom förundersökningen redan är utförd av APB så vi behöver inte ta resurser till detta”

I ett uttalande från justitieministern uttrycker han; ”Det känns skönt att APB tar tag i dessa frågor. Staten saknar de ekonomiska resurser som krävs för att driva denna typ av ärenden. Det har under en lång tid känts som att de pengar Posten genererar till statskassan är smutsiga och orättfärdigt intjänade”

Piratpartiet uttrycker som vanligt sitt missnöje i frågan.

Det börjar kännas tjatigt.

När allmänheten fildelar så är det för att det är gratis.
När allmänheten engagerar sig politiskt så är det för att det är gratis.
Om/när PP blir invalda i EU -vad skall man skylla på då -att valsedlarna var gratis?

Det börjar bli tjatigt att bli kallad snyltande tonåring som inte vill betala, och istället stjäl andras verk och inkomster. Jag är över 40, har bra inkomst och betalar mer för musik och film än jag någonsin gjort tidigare. Dessutom är jag t.o.m. villig att betala mer. Eller i vilket fall styra över en del pengar från ett område till ett annat.
Denna månad har jag köpt fyra biobiljetter, tre DVD filmer, betalat 99kr till Spotify och igår fick jag en räkning från Canal Digital på 450kr (svårt att bojkotta film när man har småbarn). Dessutom kostar TV licensen någon hundring i månaden. Det är inte utan förvåning jag laddar ner den nya TV-serien Caprica och inser att den inte går att köpa hur mycket jag än är villig att betala. Hade jag bott i ett land där den faktiskt sändes skulle förhållandet vara det omvända med Svenska Beck-serien eller Danska Matador när de var nya. Varför måste det vara privata intressen som tillgodoser mina önskemål att få se film när jag har pengar och är villig att betala ett skäligt pris?

Det är vanligt att gå ut med ett högre pris för nya produkter och tjänster och låta "early adopters" stå för den första återhämtningen av investerat kapital. Men när man lanserar en filmtjänst som tar mer betalt för en sämre produkt än vad videobutiken på hörnet gör, så har man nog tillsatt fel person som marknadsförare.
Man skulle nog ha lyckats bättre med en "snyltande tonåring"

Det blir pinsamt uppenbart när Film2Home skall "fira" IPRED med att låta kunderna hyra film gratis. Att normalpriset för dessa filmer är högre än när man köper dom på DVD verkar ha gått dem helt förbi, lika mycket som att alla undersökningar visar att mer än 80% av befolkningen är emot lagen. Att fira det, är lika smakfullt som att fira när en våldtäktsman går fri eftersom hans offer valde att ta livet av sig. Hurra! -rättvisan har segrat? Det måste ju vara så, det var ju domstolens utslag!
Oskyldig tills motsatsen bevisats o.s.v.
Jag hade faktiskt ingen aning om att klyftan mellan de som använder internet och de som faktisk ANVÄNDER internet var så stor. Eller att det finns så många människor på så höga poster som har så lite kunskap om det de är satta att besluta om -både i offentlig och i privat verksamhet.
Jag borde inte bli förvånad men av någon anledning är inkompetens till sin natur alltid överaskande.

När jag själv var i tonåren så utnyttjade vi oanvända telefonnummer för att skrikande kommunicera över rösten som tjatade "Var god tag nionollett tvånoll för besked"
Televerket var extremt bekymrade över att tusentals ungdomar ringde gratis. Samhället var oroliga för att pedofiler härjade i denna analoga chattkanal och polisen fick bekämpa "kravaller" när vi bestämde oss för en AFL (Away From Luren)träff i Rålambshovsparken. Det var inte förrän Televerket kommersialiserade tjänsten (och naturligtvis tog ett övererpris) som det hela verkligen tog slut och gav ett uppsving för "071 nummer" istället. Det sorgliga är att jag faktiskt blev inbjuden till Televerket tillsammans med ett par kompisar, för att ge vårt förslag på hur en kommersiell tjänst skulle se ut. Sedan gjorde man tvärt om....
Tack för det Televerket!

Effektiv brottsbekämpning.

Om polisen alltid visste var alla som bor eller vistas i landet befann sig hela tiden och dessutom hade tillgång till komplett DNA profil och fingeravtryck för dessa så skulle deras jobb underlättas betydligt.
Rent tekniskt har vi absolut inte långt dit. Faktiskt så är vi redan till stor del där. Det är bara en tunn hinna av lagstiftning som skiljer oss från den verkligheten och nu är det många giriga fingrar med mycket vassa naglar som skrapar på den hinnan Krafsar den tunnare och tunnare för varje dag.

Många av oss bär redan runt på mobiltelefoner som antingen kan förmås till att kontinuerligt sända sin position eller att logga den för senare kontroll. Dessutom byggs mobilnätet ut för att, ännu noggrannare än i dag, ruta in positionen för varje mobil. Tillsammans med wifi-funktioner, som även dessa redan finns i telefonerna, blir positioneringen ännu mer noggrann.

RFID är en teknik för passiva sändare som kan aktiveras inom en radie på några meter. Genom att bygga in en sådan sändare i något personbundet t.ex ett busskort, körkort eller ett pass kan man rent teoretisk koppla dig till en plats när du passerar en kontrollpunkt (tågspärr, biltull eller passkontroll).

Alla som är födda i Sverige efter 1975 är registrerade i PKU-registret. Detta var framtaget i forskningssyfte samt för att kunna identifiera vissa sjukdomar på ett tidigt stadie. Trots att polisiär åtkomst skall vara mycket begränsad har det framkommit bevis för att registret utnyttjats för DNA-sökning ett flertal gånger utan att det mött något hinder vid något tillfälle. Varje förälder har rätt att avstå från att deras barn registreras men frågan är hur säker man kan vara på att registreringen inte sker i alla fall när man väl har tagit provet.

Utöver detta registreras vi dagligen när vi handlar med kontokort, loggar in i datorer, ringer samtal eller lånar böcker på biblioteket. Vi lämnar även våra digitala fingeravtryck när vi surfar på nätet eller passerar under en övervakningskamera. Med IP-TV blir det en smal sak att kontrollera vad du föredrar att se på för program. Skulle det bli aktuellt så är det, rent tekniskt, inga problem att spåra upp vem som skriver det du just nu läser. Även vem som läser det kan spåras....

Allt detta finns eller kommer finnas tillgängligt inom en snar framtid. Samtidigt ser vi lag efter lag införas och beredas, avsedda att underlätta för den som får förtroendet att sammanföra informationens pusselbitar till en hel bild, att nyttja för både goda handlingar såväl som rent egoistiska. Att använda information i jakt på en mördare eller våldtäktsman är både rimligt och önskvärt medan att söka oliktänkande eller oppositionella inte känns lika önskvärt i ett vårat samhälle.
Samtidigt är information ett tve-eggat svärd som kan nyttjas av vem som helst som har tillgång till det. Kloka röster säger att morgondagens makt ligger hos den som kontrollerar informationen och har möjligheten att kombinera en källa med en annan. Men den ligger kanske också hos den som kan påverka och styra det som andra håller för fakta. Att kidnappa information, förvränga den eller så tvivel för dess källa ger lika mycket makt som att ha tillgång till den. Just detta hörde vi under förhören i "Pirate Bay rättegången" idag(igår). IFPI hade samlat, vad dom trodde, bevis för att TPB och dess tracker tillhandahöll all information vid nedladdning av en fil. Efter ett par väl valda frågor från försvaret visade det sig att detta inte stämmer och att varje del av en nedladdning via torrent-protokollet måste analyseras synnerligen noga innan man ens med ett minsta mått av säkerhet kan säga viken del i kedjan som gjorde vad.

Frågan är om det är lönt att kämpa emot dom som vill lagra ännu mer data om våra liv? Det bygger ju på tillgänglig och kommande teknik och teknik har ju, som det visat sig, en tendens att införas i alla fall. Istället för att förhindra registrering kanske vi skulle fokusera på det faktum att all information vill bli fri och kommer bli tillgänglig för alla, alltid.

Det kanske är dags att fokusera på motmedel i form av anonymisering, digitala dimridåer och desinformation istället.

200 spänn för gammal Springsteen-platta

Även en gammal rockfarfar vaknar till liv och inser att nätet kan vara bra för marknadsföring.
För några dagar sedan stod jag och pysslade i köket samtidigt som jag lät ett par spellistor i Spotify strömma ur köksstereon. Fick lite lust att höra några Irländska takter efter att ha läst att jag precis missat Floggin Molly som spelade på Hovet för en vecka sedan :-(
Kom att tänka på albumet som "Brusan" spelade in med The Sessions band, Live in Dublin. Sköna svängiga låtar och något nytt från en kille som, utan att på något sätt vara dålig, ändå fastnat lite i sin genre. Klickade igång albumet och vred upp volymen samtidigt som jag lagade mat och bakade. Det gav mersmak och jag tänkte att det skulle vara perfekt musik att pigga upp med i bilen till jobbet på måndag. Knatade in på Piratbukten, sökte upp albumet och hade det på disken en kvart senare. Laddade över det till min USB-pinne och pluggade in den i FM-sändaren i bilen på måndagsmorgonen(ingen line-in, USB eller MP3 i min bilstereo). Ibland önskar man att köerna kunde vara längre.....
Jag antar att Spotify registrerar att jag lyssnat på just det albumet så att det dimper in en liten slant på herr Springsteens konto (yeah, right! :-) )
Om inte, så kanske han i alla fall gjorde en god gärning eftersom jag helt osökt fick en idé när jag satt i bilen och plöjde fram i snöröken. Jag är en sån där som i princip slutat använda kontanter. Det gör att jag sällan kan ställa upp när någon står och säljer Situation Stockholm eller ser ut att vara nöd sådär i största allmänhet.

Tänk om det fanns "ge bort pengar" som inte kan användas till annat än t.ex ett mål mat, en övernattning eller bägge delarna på närmaste härbärge. Man skulle kunna ha dom liggande i fickan utan att riskera att dom går åt på ICA eller i Pressbyrån. Antingen kunde man ge dom direkt till en behövande eller också som present att ge vidare för den som redan har allt han behöver.
Idag gick jag in på Frälsis hemsida och skickade in ett förslag. När jag ändå var där passade jag på att skänka 200 kr till deras verksamhet. Inte för att jag är religiös på något sätt, men jag respekterar deras arbete och det känns lite tryggare när en organisation till stor del drivs av volontärer. Dom har dessutom härbärgen i egen regi, direkt kopplade till deras verksamhet. Nu kanske någon trasig människa kan få åtminstone en natts sömn med mätt mage och i en varm säng på "Brusans" bekostnad. Jag är rätt säker på att han skulle uppskatta mitt tilltag.

Jan Guillou är för fildelning!!

När Jag läste Jan Guillou´s krönika blev Jag blev helt paff!
Kan det stämma att denna person, som så ofta ställt sig på de svagas sida och med knivskarpa argument slaktat även de mest härdade motståndare, nu lägger fram en text som är så full av felaktiga antaganden, lögner och faktafel?
Denna uttalade kommunist som avslöjade den största åsiktsregistreringen av privatpersoner i hela Sveriges historia, vill att det skall bli lagligt att upprepa skymfen?
Jag läste den om och om igen. Sedan gav jag mig ut på mina favoritbloggar för att se om fler reagerat som jag. Nu har jag läst ett tiotal sakliga och sansade inlägg som på samma sätt som jag känner en besvikelse över att den person som gång efter annan har förtjänat respekt och applåder, nu sänker sig till en nivå reserverad för mindre vetande politiker. Jan Guillou har, mig veterligen, aldrig yttrat sig i en fråga utan att först läsa in sig ordentligt i ämnet och därefter uttalat sin egen uppfattning.
Enda gången jag har rynkat på näsan över ett uttalande från honom, var för ett tag sedan, då han erkände att han bara läste tre dagstidningar och aldrig några bloggar.

Sedan slås jag av en tanke. Det kanske finns en parallell till Ludmilla Engquist?
Det fanns konspirationsteorier som hävdade att hon var så pressad av sin man att hon käkade dopingmedel enbart i syfte att åka fast. På så sätt kunde hon se till att bli portad från vidare tävlan och dra sig tillbaka. Visserligen i skam men med många goda minnen och utan att behöva ta konflikten med någon som ville att hon skulle fortsätta. Hon gjorde sig själv omöjlig.

Om nu Guillou pressas av sina läsare att skriva ytterligare böcker i ämnen som han själv ser som uttjatade och dessutom samtidigt, av sin branch, uppmuntras att yttra sig i fildelningsdebatten trots att han inte tycker den är relevant, kanske han såg sin chans till att avliva myten om sig själv.

Genom att skriva något som är så totalt obegåvat vänder han sin egen publik emot sig och på köpet även mot sin egen kår. Över en natt är han en paria som inte ens den mest desperata förläggare skulle lägga sina sista slantar på.
Han kan lugnt dra sig tillbaka i sin stuga för att ägna sig åt älgjakt och mustiga grytor i skenet av fotogenlampor och en sprakande brasa. Fast först får han nog förklara sitt lilla trix för den gode vännen Leif G.W. Person som nog är lika upprörd som så många andra över hans grova snedsteg i det juridiska klaveret.

På detta sätt har han ju lyckats få både textutgivare och alla motståndare mot IPRED nöjda och glada. Företrädarna för författarbranschen är antagligen inte tillräckligt insatta för att förstå vad han gjort och IPRED-motståndarna fick ytterligare bränsle till debatten.

Det finns ett annat alternativ som också skulle kunna rädda herr Guillou´s heder men som skulle vara något mer patetiskt. Det är om han har skaffat sig en spökskrivare som publicerar texter i hans namn. Det är ganska vanligt att författare som inte längre klarar att ge ut böcker i tillräckligt hög takt för att hålla intresset uppe för sitt namn, låter någon annan skriva i deras ställe. Det brukar gå bra ett litet tag men till slut har tillräckligt många genomskådat bluffen och försäljningen minskar tills det inte längre är lönt att ge ut böckerna ens i pocket.

Om det är så det ligger till så har denne spökskrivare nog rasslat klart med kedjorna och kan börja gå mot ljuset. Uppdraget är avslutat.

Hade det varit Liza Marklund som signerat artikeln hade jag inte ens brytt mig om att kommentera det hela men nu känns det mer som............otroligt. Texten bär Jan Guillou´s underskrift men ingenting av hans språk eller brutala klarsyn. Jag tor att han försöker säga att han stödjer oss, fast han gör det i kod för att inte stöta sig med sina mindre upplysta kollegor.
Hela idén med fildelning borde egentligen passa hans vurm för det fria ordet och kultur fri från bojor. Bloggarnas intensiva debatt speglar dessutom ganska väl den grävande journalistik som han själv ägnat så mycket tid och energi åt. Den gången blev belöningen enbart respekt, ära och ett fängelsestraff.

Det blåser upp till storm

Man kan tycka att det har blåst ganska kraftigt de senaste månaderna. Ändå kommer det ena plumpa uttalandet efter det andra och flåsar som en blåsbälg under lågorna. " Det är ungefär hälften för och hälften emot". Undrar hur ställningen är ett par dagar efter det uttalandet?
"Det finns ju en liten grupp som är oerhört engagerad och hörs mycket". Liten i förhållande till vad? -Antalet väljare som börjar tycka Piratpartiet är ett vettigt alternativ?

Det känns som att det behövs fler som upprepar inställningen som de flesta debattörer har.
-Vi är inte oroliga för att "åka dit". Vi är oroliga för den rätts-osäkerhet som skapas med IPRED. Vi oroar oss för att detta är ytterligare ett steg mot att låta kapitalet styra rättsväsendet. Och vi är skarpt kritiska mot alla som stödjer ett sådant tankesätt.

-Vi vill visst att artisterna skall få betalt för sitt arbete. Men vi är inte så intresserade av att stödja en industri som med orätta medel skaffat sig monopol på kultur.

För varje dag som debatten pågår kommer det upp mer och mer information om hur musik och filmbranschen opererar på sin marknad. Det blir mer och mer uppenbart att den gör allt för att suga ut det mesta möjliga ur såväl konsumenter som artister. Det är djupt förvånande att inte artisterna själva har gjort uppror mot sina skivbolag tidigare och skaffat sig ett alternativ. Den ekonomiska fördelen är ju uppenbar. Det känns som en bieffekt att vi börjar glänta på ridån till den smutsiga värld där musiker och skådespelare förbrukas som dasspapper.

Det är nog dags att inse att tiden då vi trodde artisten var kung över folket och skivbolagen var adeln som höll ordning på pöbeln, den tiden är förbi. Nu börjar vi förstå att det egentligen var adeln som tog hand om skatterna och valde kung efter vad man intalade folket att dom ville ha.

Om artisternas protester skall bli trovärdiga måste dom sluta att gå industrins ärenden och istället möta och argumentera mot de fakta som läggs fram. Det går inte att repetera "stöld", "snålhet" och "marknadskollaps" hela tiden, när dessa argument sågas från alla håll!
Det är dags för självrannsakan och ödmjukhet. Vi har föreslagit alternativen gång på gång men möts ständigt av samma urblekta och krackelerade argument.
Nu börjar i alla fall jag inse vart problemet ligger. Film och musikbranschen styrs idag av ett fåtal jättar som skyddas av lagar och regler som de skickligt gjort till sina egna och lyckats vända emot de som skulle gynnas av dem. Den som får minst del av inkomsterna idag är kreatören själv eftersom företagen har lagt beslag på alla distributionsformer och är på god väg att försöka ta över den digitala filhanteringen också. Problemet för kreatören är att alternativet är ingen betalning alls. Den som inte håller med riskerar att förlora sin inkomst. Dom är livegna!

En musiker får uppenbarligen inte mer betalt för en låt idag än vad de fick under vinylens årtionden. Med tanke på att det är ofantligt mycket billigare att producera en CD och att priset på studioutrustning minskat drastiskt sedan dess borde deras procentuella del av inkomsterna snarare ha ökat. Dessutom har musikförsäljningen totalt sett ökat de senaste 20 åren. Någonstans tar dessa pengar vägen och det kanske är dags att ifrågasätta om de gör någon nytta där de hamnar.

Dom kanske skulle ta över den gamla parollen "Hälften kvar!" och kräva att få sin del av inkomsterna som den nya tekniken genererar.

Sluta gnäll och grina i tidningarna. Kom in i debatten istället. Vi vill hitta nya vägar att konsumera kultur. Det måste inte vara gratis men vi går inte med på att bli plundrade av era så kallade företrädare längre heller.

Bryt er loss och skapa en ny form för att registrera er musik utan att sälja er själ till ett företag på köpet. Hitta sedan en kanal för att få ut den till er publik utan dyra mellanhänder.
Hellre 50 öre styck från 100 000 trogna fans än 10 kronor per skiva från 10 000 CD köpare i musikbolagen ledband.

Tänk om! Tänk nytt!

Spotify, en del av svaret?

Anmälde mig just till en månad hos Spotify och måste säga att jag gillar idén......eller kanske inte.
För er som ännu inte känner till hur det funkar kommer här en kort beskrivning.
-Du betalar en hundring i månaden.
-Du får tillgång till X antal låtar/musikstycken.
-Du kan söka på låt, artist, album eller egentligen vad som helst i informationen om alstret.
-Du kan lyssna på låtar från en sökning i ordning eller "random".
-Du kan fritt skapa spellistor från egna val, kompletta album eller lyssna på färdiga listor baserat på musikgenre och årtionden.
-Du kan dela med dig av dina spellistor eller sökningar till andra som har Spotify.
-Du kan installera programmet på obegränsat antal datorer men bara lyssna från en i taget.

Så långt är allt bra.
Nu till nackdelarna.
-Utbudet är begränsat. Jag hittade t.ex enbart covers av Pink Floyd, vilket får mig att fundera på vad jag mer kommer att sakna vartefter jag använder tjänsten.
-Bara för att en artist är representerad innebär det inte att allt finns. ELO fanns endast representerade med tre album när jag sökte.
- Det går inte att spara musiken till MP3 spelaren eller mobilen.
-Slutar du betala förlorar du även dina spellistor (och musiken naturligtvis)
-Det finns inget forum eller liknande (som jag har hittat) där man kan få tips eller dela spellistor med andra medlemmar.
-Sökverktyget för automatiska spellistor är inte särskilt "intelligent" viket gör att man får en massa obskyra artister man aldrig hört talas om. Kan i.o.f.s. ge nya bekantskaper.
-Mycket av utbudet verkar vara helt omastrade rippar från LP.

Allt som allt är det en ganska trevlig tjänst för den som vill botanisera bland musik och ändå bara spelar från en uppkopplad dator. Inför jul är det bara att ösa på med julsånger dygnet runt.
Den har dock mycket kvar att önska, framför allt när det gäller communitydelen. Det är en mycket enkelriktad kommunikation som det är just nu; Köp, lyssna och håll tyst!
Känns lite som attityden från skivbolagen genomsyrar även denna tjänst.

Samtidigt börjar jag fundera på vad det egentligen är jag betalar för. Obegränsat lyssnande, javisst!
-Så länge du har en uppkopplad dator med programmet installerat.
-Så länge du fortsätter prenumerera på tjänsten.
-Så länge du inte vill ta med musiken någon annanstans än i datorn.
Egentligen är det en radiotjänst med lite utökade funktioner.
Vi kanske måste göra skillnad på att köpa musik och att hyra den. I sådana fall är Spotify en dålig och dyr tjänst. Dessutom ganska underutvecklad.
Jag har ett antal radiokanaler i mitt kanalutbud på TV:n som erbjuder reklamfri radio baserat på genre. Dessa ingår mest som en "bonus" till alla övriga kanaler som jag har tillgång till och köper för ungefär det tredubbla priset mot Spotify.

1988 betalde jag för TV-licens, FilmNet och en fast telefon. Musik köpte jag på Kassett eller LP. Film hyrde jag på VHS.
2008 Betalar jag fortfarande TV-licens, Canal digitals "familjeutbud" med ett extrakort, ett fast telefonabbonemang, en ADSL-uppkoppling, två mobiltelefoner och ett 3-G abbonemang. Musik köper jag på CD och film på DVD.
Ett lätt överslag visar att mina kostnader för kommunikation har ungefär tredubblats, sett till hushållet, och ungefär dubblats för mig själv. Om jag jämför hur många musikalbum och filmer jag ägde 1988 med min samling idag, är det lätt att se hur enorm skillnaden är. Igår köpte jag en "box" med tre filmer till min dotter. Det är fler filmer än jag normalt hyrde på en månad 1988.
Det känns som att Spotify inte riktig är värt pengarna eller borde ingå i utbudet för TV, telefoni eller internet. Det enda området där jag har minskat mina inköp de senaste åren är väl egentligen CD-skivor och det får nog till stor del skyllas på fildelning. Men inte för att det är billigare utan helt enkelt för att det är överlägset enklare, har större utbud och är tillgängligare än alla andra betaltjänster.
Spotify vinner egentligen bara på en punkt; Tiden från det att jag hittar en låt tills dess att jag kan lyssna på den är avsevärt kortare än om jag laddar ned den. Det kan kanske vara värt något men då vill jag behålla låten efteråt också! Det är helt OK att musiken ligger kvar hos Spotify tills jag vill ha den lokalt, det spar disk och gör den tillgänglig överallt ifrån. Då vore det ju samtidigt smidigt om jag även kunde ladda upp min egen musik och på så sätt skapa en musiksamling on-line.
Spotify är bara en "downloadknapp" från från succé. Jag skulle i alla fall inte bry mig om att fildela om priset var på den nivån. Utbud och comunity kan komma senare. Och ärligt talat, hur farligt skulle det vara om jag fick lyssna på musik jag har betalat för på andra mediaspelare än datorn?